avfallvgy.blogg.se

Varje människa ger upphov till en mängd sopor varje dag under hela sitt liv och är delaktig i den globala avfallsproblematiken.[1] Varje konsumtionsvara kommer inom ett tidsspann att vara förbrukad och slängd i soporna, men vad blir det egentligen av dem? Och vilken sophantering är bäst för miljön? Dessa frågor har vi besvarat under de senaste veckorna på avfallvgy.blogg.se. De åtgärder vi kommer behandla är deponering av e-avfall och begagnade kläder, samt vilka av behandlingssätten; materialåtervinning eller förbränning med energiutvinning som individen, gruppen och samhället främst bör investera i.

Vi kommer först att redogöra för åtgärder mot deponering av e-avfall och begagnade kläder. Ekonomisk tillväxt samt globalisering har lett till en global ökning av gränsöverskridande transporter av farligt avfall till fattiga delar i världen. Detta leder till miljömässiga konsekvenser och hälsoproblem för lokalbefolkningen. De som livnär sig på deponierna lider ofta av huvudvärk, trötthet och hosta, som är symtomen för förgiftning.[2] Även miljön blir förgiftad i lång tid framöver, t.ex. har vattnets PH-värde sjunkit och naturens fortplantning rubbats i närheten av deponierna.[3]

Att skänka kläder och e-avfall till framförallt fattiga delar i Afrika, hämmar deras ekonomiska utveckling då den inhemska textilindustrin konkurreras ut, vilket gör att arbetslösheten ökar bland lokalbefolkning.[4] För att lösa detta problem krävs att Annex 1-länderna behandlar sitt eget avfall genom en global överenskommelse. Det finns redan en global konvention om gränsöverskridande transporter; Baselkonventionen, som trädde i kraft 1992, och 1995 undertecknades en ändring om att OECD och EU-länderna inte får exportera farligt avfall till länder som inte är medlemmar. Som tidigare nämnts deponeras farligt avfall till fattiga delar i världen som inte är medlemer i OECD och EU, då ändringen från 1995 fortfarande inte trätt i kraft.[5] Deponering av farligt avfall bryter mot ekonomiska, sociala, civila och politiska rättigheter och dessa fattiga länder har ofta inget fungerande rättssystem, samt varken yttrandefrihet och mötesfrihet.[6] Men det finns även länder som t.ex. Ghana som importerar farligt avfall men har ett fungerande rättsystem. Åtgärden som då krävs är att regeringen stoppar importen för att prioritera befolkningens välfärd framför egen ekonomiskvinning.[7]

Men det krävs fler åtgärder för att lösa problemet. Det är mycket lägre kostnader i icke-Annex 1-länder för avfallsbehandling,[8] därför kommer Annex 1-länderna inte frivilligt stoppa deponeringen av e-avfall. Annex 1-ländernas regeringar måste ta ansvar för denna brottsliga och omoraliska aktivitet.[9] Många av de drabbade länderna har inte ett fungerande samhällsystem vilket gör att lokalbefolkning inte kan sätta sig emot den illegala importen av farligt avfall. Så en stor del av makten att stoppa den illegala transporten ligger hos Annex 1-länderna. Illegal transport av avfall kan ge böter eller fängelse för den ansvarige enligt Baselkonventionen, men de gränsöverskridande transporterna sker utanför myndigheternas kontroll.[10] En åtgärd är en skärpt kontroll av företagens producentansvar, för att kontrollerar att de tar hand om sina förbrukade produkter på ett legalt- och miljömässigt hållbart sätt. En höjd skatt av deponering av avfall skulle även göra att företag inte skulle överväga att använda den avfallshanteringsmetoden.

En annan åtgärd för att stoppa den illegala gränsöverskridande transporterna är starkare resurser till tullen inom EU. I dagsläget är EU en tullunion vilket innebär att EU har avskaffat tullar och andra handelshinder mellan medlemsländerna.[11] Detta har lett till en minskad kontroll av export av illegalt avfall, därför krävs insatser för en ökad kontroll över Annex 1-ländernas gränser. FN måste också ingripa mot att de mänskliga rättigheterna inte följs och driva en förändring bland Annex 1-länders deponeringsvanor. Problematiken är stor vilket betyder att det krävs en global förändring mellan alla OECD och EU-länder. Det krävs ett samarbete, för om endast ett litet land som Sverige skulle förändra avfallspolitiken så skulle problemet fortfarande kvarstå men om världsmakter såsom USA agerar så kommer fler länder att engagera sig. Det är oacceptabelt att elektronikavfallet deponeras till fattiga länder i världen. Trots direktiv och konventioner faller 75 % av elektroniksoporna utanför myndigheternas kontroll. Det krävs en skärpt kontroll av företagens producentansvar, skärpt kontroll av tullen inom EU, att FN engagerar sig i problematiken, att stormakterna tar initiativ att arbeta mot avfallsproblematiken, samt ett globalt samarbete och en gemensam lagstiftning som träder i kraft.

Vi kommer nu att redogöra för vilka av behandlingssätten; materialåtervinning eller förbränning med energiutvinning som ger oss en hållbar framtid. Vid avfallsförbränning återvinns energin i avfall, genom att avfallet eldas upp till värmeenergi i kraftvärmeverk.[12] Men genom denna metod minskar jordens resurser istället för att återvinnas. I dagsläget användas 85 % av jordens resurser av 15 % av jordens befolkning. Industriernas intresse för att återvinna är alldeles för lågt och det beror på att det inte finns någon ekonomiska vinningen i att återvinna. Vilket i sin tur beror på att prissättningen av råvaror inte sätts efter framtida miljökostnader.[13] Så är materialåtervinning eller förbränning med energiutvinning bäst? Flera studier har visat att materialåtervinning i ett livscykelperspektiv är bättre för miljön jämfört med förbränning.[14] Enligt en miljöstrategisk analys; "Energi- och miljömässiga skillnader mellan materialåtervinning och energiutvinning av avfall - En litteratursammanställning", gjord av forskarna Sara Tyskeng och Göran Finnveden från KTH, framgår att man ur miljöaspekten sparar mer energi av att återvinna än om man förbränner avfallet.[15]

Levnadsstandarden stiger i hela världen vilket gör att människor konsumerar mer än någonsin, och det leder i sin tur till att mängden sopor ökar. Detta påfrestar jordens begränsade resurser och om vi fortsätter konsumera i samma takt får vi mer än dubbelt så mycket sopor om ca 30 år. Björn Södermark från Naturvårdsverket anser att man inte kan förlita sig på producentansvaret eftersom företagen inte hittills tagit sitt ansvar. Södermark menar också på att sopsortering inte varit framgångsrikt då varken producenterna eller konsumenterna återvunnit i så stor utsträckning som krävs.[16] Vi lever alltså i ett ohållbart konsumtionssamhälle som bör göras om till ett kretsloppssamhälle - för en hållbar framtid. I dagsläget präglas världsekonomin av en linjärekonomi d.v.s. att ekonomin bygger på att köpa nytt. Men det är ett ohållbart produktions- och konsumtionsmönster därför behövs en ekonomi inspirerat av jordens kretslopp; cirkulär ekonomi. I en rapport från konsultföretaget McKinsey framgår att en cirkulär ekonomi är mer lönsam än en linjärekonomi. Studien visar på att om man bara inom EU cirkulerar 23 % av allt material, sparar vi ca 630 miljarder dollar per år.

I en cirkulär ekonomi strävar man efter att avfall ska ses som en dyrbar råvara, därför behöver produkterna vara lätt att återvinna.[17] Secondhandbutiker (som drivs av välgörenhetsorganisationer) är en del av den cirkulära ekonomin, vilket måste expandera i hela världen. Idag satsas det inte på affärsidén eftersom det är endast 10 % av alla insamlade kläder som går till secondhandbutiker. Resterande 80 % säljs på till bl.a. Afrika och 10 % går till förbränning.[18] Detta leder till att vi främjar den linjära ekonomin samtidigt som det skapar nerväxt i de länder kläderna deponeras till.[19] Detta är inte hållbart ur ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Därför bör vi satsa på kontrollerade secondhandbutiker inom Sveriges gränser. Även inom elektronik industrin måste återvinningen utvecklas, exempelvis är det billigare att köpa en ny Iphone än att laga den. Detta tär på våra resurser och därför bör en marknad med syfte att ta vara på den gamla produkten expandera. Ett annat exempel är att man inom klädindustrin skapar företag som syr om dina kläder, så att du kan få en ny produkt på ett hållbart sätt. Det krävs att vi satsar på återvinning istället för förbränning, ändrar världsekonomin till en ekonomi inspirerad av jordens kretslopp, samt utvidgar secondhandbutiker och företag som bygger på att återanvända jordens resurser.

Slutsatsen är att det krävs en helhetssyn i miljötänkandet. Lätt att säga, lätt att skriva. Men när och hur kommer vi i ”gång”? Världsekonomin präglas fortfarande av en linjärekonomi men det finns företag i t.ex. Holland och Spanien som utvecklat ett cirkulärt tänkande. Dessutom har ett företaget, Ecovative, i New York utvecklat ett ämne liknade plast som är biologiskt nedbrytbart, med hjälp av svampmycel. I Sverige har bl.a. Ronneby- och Växjö kommun börjat satsa på miljömässiga mål som liknar den cirkulära ekonomin. Ronneby kommun har t.ex. investerat i forskning för att framställa material utan gifter i.[20] Den grundläggande åtgärden vi kommit fram till i avhandlingen för att lösa avfallsproblematiken är att ändra världsekonomin till en ekonomi inspirerad av jordens kretslopp; cirkulär ekonomi. Men det krävs även fler konkreta åtgärder för att nå vårt mål om en hållbar utveckling inom loppet av de kommande åren; en skärpt kontroll av företagens producentansvar, skärpt kontroll av tullen inom EU, att FN engagerar sig i problematiken, att stormakterna tar initiativ att arbeta mot avfallsproblematiken, ett globalt samarbete och en gemensam lagstiftning som träder i kraft. Även att vi satsar på återvinning istället för förbränning och utvidgar secondhandbutiker och företag som bygger på att återanvända jordens resurser. Slutligen har mänskligheten ett ansvar för att skapa en hållbar ekonomi och samtidigt bevara miljön och naturresurserna i världen – därför krävs det att världens befolkning samarbetar!